Den kontroversiella kändisläkaren

1904 kallar han homosexualitet för en av ”könslifvets förvillelser”, femton år senare är han en av de första i Sverige som går ut i skrift och kräver dess legalisering. Här är historien om den omstridde läkaren och sexualupplysaren Anton Nyström.

Anton Nyström sitter bakom skrivbordet på sin läkarmottagning på Wahrendorffsgatan 10, i Stockholm invid Berzelii park. Han är en mångfasetterad läkare som praktiserar inom flera olika medicinområden. I hans gedigna patientjournaler listas allt från impotens, sockersjuka, tuberkulos, sömnlöshet och homosexualitet som möjliga åkommor. Han är legitimerad läkare sedan 1868, och kommer att verka inom yrket fram till sin död 1931. Nyström har under sin karriär flera specialområden, 1885 får han upp ögonen för hypnos. Fyra år senare, efter att bland annat ha rest till Frankrike för att ytterligare studera behandlingsmetoden, börjar han erbjuda den på sin mottagning. Människor från varierade samhällsskikt med alla möjliga besvär börjar då vända sig till honom i hopp om att bli botade med hjälp av hypnos.

En dag kliver en 22-årig löjtnant in genom dörren på mottagningen. Mannen slår sig ner framför Nyström och börjar berätta varför han sökt sig dit. Sedan ett års tid har han känt en dragning till andra män. Han ska aldrig ha haft något sexuellt förhållande till en annan man eller överhuvudtaget ha gett efter för sin böjelse, men han oroar sig för att hans känslor ska ställa honom i dålig dager inom sitt regemente. Nyström antecknar flitigt och beslutar sig för att påbörja en hypnotisk behandling av den unga mannen. För bästa resultat ska patienten under tio dagar hypnotiseras i en och en halv timme om dagen och sedan efterbehandlas någon gång i veckan en tid därefter. När behandlingen av löjtnanten avslutats ska han enligt Nyström ha blivit helt befriad från sin böjelse. Han är enbart en av många män och kvinnor som ska ha sökt läkarhjälp hos Nyström till följd av sexuell dragning till personer av samma kön, och han påstår sig ha botat flera genom just hypnos.

”Könslifvets förvillelser”

Under sitt långa yrkesliv ger Nyström ut ett stort antal böcker och kommer även att profilera sig som sexualupplysare. 1904 kommer boken ”Könslifvet och dess lagar” ut, i vilken han önskar sprida allmän kunskap om människans sexualitet. I ett kapitel diskuteras onani och homosexualitet, som enligt honom hör till ”könslifvets förvillelser”.

Nyström menar att homosexualitet ibland kan vara medfött, men att den ofta beror på dåliga exempel och lockelser samt är en last. Många gånger kan den ha uppstått på grund av svårigheter att få till sexuellt umgänge med det motsatta könet. Boken får stort genomslag och översätts till flera olika språk.

Förändringar inom läkarvetenskapen

Runt denna period genomgår den generella läkarvetenskapen en del förändringar. Under den senare delen av 1800-talet börjar homosexualitet alltmer betraktas som ett medicinskt fenomen snarare än en synd, även om det fortfarande var kriminaliserat. Pia Laskar, doktor i idéhistoria samt docent i genusvetenskap vid Stockholms universitet, menar att detta innebar en stor skillnad mot hur man tidigare såg på homosexualitet.
– Från att tidigare ha setts på som ett karaktärsfel så börjar det nu ses som någonting medfött, säger Pia Laskar.

Hon berättar vidare att det inte enbart var homosexualitet som man ville förklara, utan det gällde alla möjliga sorters så kallade sexuella avvikelser som på olika sätt skiljde sig från idealet. Den tyske rättsläkaren Richard von Krafft-Ebing brukar benämnas som en av de som lade grunden till mycket av den medikalisering av sexuella uttryck som nu påbörjas. I mitten av 1800-talet börjar den tyska polisen att kalla in honom när brott av sexuell karaktär hade begåtts för att reda ut om det rörde sig om ett brott eller om sjukdom låg bakom. Krafft-Ebing upprättade då en lista på över hundra sexuella avvikelser, däribland homosexuella uttryck. Så småningom började människor som läste om dessa avvikelser och som kände igen sig att höra av sig för att få hans utlåtande.

Överlag skaffar sig läkarkåren alltmer kunskap om homosexualitet i och med att de möter fler och fler som ger uttryck för den sexualiteten. I takt med detta börjar man leta efter symtom på homosexualitet, som då sågs på som en sjukdom. Bland män kunde det vara breda höfter eller smala axlar medan det för kvinnor kunde vara maskulina former eller stor klitoris. Pia Laskar förklarar att det däremot inte fanns någon enhetlig beskrivning för fastställande av diagnos eller behandlingsmetod bland läkarkåren. Inom medicinvetenskapen pågick professionaliseringsprocesser där så kallade mjuka terapier som massage ingick tillsammans med hårdare terapier som kirurgiska ingrepp. Dessutom såg läkarna på homosexuella uttryck på olika sätt beroende på vilken medicinsk disciplin de tillhörde.

Den radikala kändisläkaren

Anton Nyström ska snart ta emot dagens första patient på sin mottagning, som nu är belägen på Sturegatan 15 i Stockholm i den numera rivna fastigheten Lönnen 17. Han är en efterfrågad läkare och ibland är väntrummet alldeles fullt av patienter. Utöver läkaryrket är han en flitig debattör och föreläsare. Han uttalar sig i alla möjliga ämnen och anses av många som radikal. Kettil Mannerheim, arkivpedagog vid Stockholms stadsarkiv, har skrivit och föreläst om Nyström eller ”kändisläkaren” som han kallar honom.
– Han var väldigt omtalad. Många tyckte illa om honom och många tyckte mycket om honom.

Kettil Mannerheim berättar vidare att Nyström var progressiv för sin tid i många frågor. Bland annat förordade han preventivmedel trots dåtidens strikta förbud mot preventivmedelsupplysning. Han gav till exempel ut två pamfletter, en som riktade sig till kvinnor och en till män. I dessa pamfletter beskriver han olika dåliga preventivmedel med ett underliggande budskap om att man bör använda de som är bra och riktiga. Han hävdade även att kvinnor i princip hade lika stor sexualdrift som män samt propagerade för religionsfrihet.

Året är 1919. Femton år har gått sedan Nyströms bok ”Könslifvet och dess lagar” utgivits och hans tankegångar kring homosexualitet har förändrats. Han anammar nu teorin som menar att det främst rör sig om någonting medfött som många gånger visar sig redan i unga år, även om det enligt honom också finns en mindre vanlig förvärvad homosexualitet som i senare år kan utlösas genom bland annat inflytande från en medfödd homosexuell. Detta år är han en av de allra första i Sverige som går ut i skrift och kräver legalisering av homosexualitet. Han publicerar då en skrift, ”Om homosexualitet och hermafroditi: belysning af missförstådda existenser”, i vilken han redogör sina åsikter och den forskning som bedrivits på ämnet:

”Det konstitutiva i kärlekslifvet är hos de homosexuella detsamma som hos heterosexuella, fast det gäller det egna könet; de älska i enlighet med deras natur eller sådana de skapats, och ehuru detta beror på en anomali, är deras kärlekslif för dem det naturliga. Den homosexuella kärleken är därför ingen lastbarhet, kan ej anses som »otukt mot naturen» och således ej straffbar enligt lagen.”
– Utdrag ur Nyströms skrift från 1919.

I skriften tar han också upp vikten att avskaffa lagparagrafer som hängt med sedan medeltiden som i sig aldrig förhindrat homosexualitet, men som fått många människor att lida. Han fastslår heterosexualiteten som norm, men menar att myndigheterna bör sluta förfölja de homosexuella, då det är tillräckligt synd om de ändå. Han avslutar med en förhoppning om att ”dumma och rigorösa lagparagrafer” i ”humanitetens och vetenskapens namn” snarast bör avskaffas.

Bakomliggande omständigheter

Men vad var det egentligen för omständigheter som resulterade i hans intresse för frågan? Förklaringen kanske ligger i vad som hände under hans tid som student i Uppsala på 1860-talet. Nyström var skicklig i studierna och hade lätt för att ta till sig ny kunskap. I universitetsstaden hörde inte heller punsch- och champagnefesterna till ovanligheten, och Nyström deltog flitigt i studentlivet som kantades av spjuveraktiga spextraditioner. Han var även delaktig i det akademiska musiklivet. I hans närmsta umgängeskrets fanns bland annat den fem år äldre Pontus Wikner, senare en av Nordens mest framstående filosofer. Deras vänskap var innerlig och under studietiden läste de varandras dagböcker. I sin egen dagbok nämner Nyström bland annat att han ofta ska ha blivit tröstad av Wikner när han känt sig usel. Wikner ska dock även ha svärmat för Nyström, som i sin tur inte besvarade känslorna. Den 27 januari 1861 skriver Wikner om sina känslor för Nyström i sin dagbok.

”Det är förunderligt, hvad den Anton är vacker. Jag har aldrig sett ens en flicka så vacker som han. Han har ögon, som slå en med blindhet, och en näsa värdig en Phidias mejsel. Hans hy är ros och lilja, han tänder elfenben; hans hår är natthimmelen öfver Paros marmor. – Mig har han rent af förtrollat. Och lätt förtrollas jag ock af det sköna. Men jag lider af att se honom på samma gång som jag tjusas. Hvarföre?”

Utdrag ur Pontus Wikners dagbok, 27 januari 1861.

Den 13 maj 1861 är det åter dags för festligheter hos studenterna i Uppsala. Först samlas de på sina respektive nationer för att inmundiga frukost. De dricker vin och stämmer gemensamt upp i sång. Sedan tågar de under glada tillrop vidare mot Botaniska trädgården. Många av studenterna är utklädda i olika utstyrslar och i händerna bär de fanor. Den då 19-åriga Anton Nyström är utklädd till flicka, och Wikner ska senare ha skrivit att han hänförde alla med sin skönhet.

Nyström var inte den enda mannen som Wikner svärmade för. Han fann ständigt nya kärleksintressen i olika unga män, och hade även sexuellt umgänge med ett antal. När Wikner mot slutet av 1800-talet låg på sin dödsbädd valde han att donera sina dagböcker och privata anteckningar, i vilka han diskuterar såväl egna erfarenheter som homosexualitet i allmänhet, till Carolina Rediviva, en del av Uppsalas universitetsbibliotek. Efter egen önskan offentliggjordes dessa efter att hans närmaste släkt avlidit. I Nyströms skrift från 1919 återfinns en del argumentation från Wikner, han skriver även om honom men kallar honom ”en äldre kamrat X”, från studietiden i Uppsala.

Jens Rydström, docent i historia och professor i genusvetenskap vid Lunds universitet, som bland annat forskat på homosexualitetens historia, nämner Nyström och Wikner i sin avhandling. Han menar att Nyström använder Wikner som exempel på att även moraliskt högtstående människor kan vara homosexuella. Nyström är samtidigt på sätt och vis kritisk till att Wikner enligt honom valde ut unga vackra män som han smickrade och favoriserade.
– Det är egentligen ett väldigt modernt resonemang. Han menar att man ska vara tolerant mot den homosexuelle men att man även måste se till maktrelationer, säger Jens Rydström.

Under sitt långa yrkesliv stöter Anton Nyström på många olika människor och kommer även stifta bekantskaper med fler homosexuella. Arkivpedagog Kettil Mannerheim berättar att Nyström flitigt brevväxlade med folk från olika länder samt ständigt tog del av den senaste forskningen. Sammantaget kan detta ha bidragit till hans svängning i frågan.
– Han för en retorik av att man ska gå framåt mot ett bättre samhälle och sätta människan i centrum. Han såg sig som en vetenskapsman i livets alla områden, säger Kettil Mannerheim.

På Nyströms gravsten står följande skrivet:

”Kärlek som grund
Leva för andra
Ordning som stöd
Framsteg som mål”