Kungligheter vars sexualitet väckt spekulation

Genom historien har ett antal olika kungligheters sexualitet omgivits av mer eller mindre befogad spekulation. Rykten, på mer eller mindre vaga grunder, har florerats. Även en väldigt högt uppsatt person med koppling till en kunglighet tas upp. Men vilka handlar det om? Och Varför?

Rikard Lejonhjärta var kung av England mellan 1189 och 1199. Han tas ofta i modern populärkultur för given som homosexuell. Ett känt exempel på detta är den klassiska filmen The Lion in Winter från 1968. Dock så saknas samtida belägg i form av vittnesmål och litteratur. Faktum är att Rikard Lejonhjärta hade en erkänd förkärlek för älskarinnor och prostituerade, vilket inte var populärt hos det engelska prästerskapet. Spekulationer tog fart angående kungens sexualitet i början av 1950-talet då en symbolhandling misstolkades av historieintresserade. Rikard Lejonhjärta, i syfte att markera en politisk allians, sov i samma säng som den franske kungen Filip August. Då tolkades handlingen för vad den var men har misstolkats under 1900-talet.

Fredrik den store var kung över historiska kungadömet Preussen, idag del av Tyskland, mellan 1740 och 1786. Utmålades i anonyma tidsskrifter redan på 1700-talet som homosexuell, något han valde att inte kommentera. Dock så var det en vanlig form av baktaleri på den tiden. Hade även en omskriven relation med löjtnanten Hans Hermann von Katte. Båda var intresserade av flöjtspel och poesi, något som sågs som omilitäriskt, ointressant och framförallt omanligt. Vissa menar att von Katte och den dåvarande prinsen hade en kärleksrelation. Även Fredrik den stores misslyckade äktenskap med sin fru, Elisabeth Christine, ses som stöd för att han eventuellt var homosexuell. Äktenskapet var planerat av hans far men de fick inga barn tillsammans och separerade omedelbart när fadern dog. Även det faktum att han uppförde ett ”tempel åt vänskapen” med bilder som förhärligade manliga vänskapsrelationer ses som stöd för att han eventuellt var homosexuell.

Drottning Kristina var regerande drottning av Sverige mellan 1632 och 1654. Drottning Kristina misstogs för pojke vid födseln och uppfostrades som sådan. Hon är dessutom en av endast två svenska monarker som saknar avkomma, något som är en förutsättning för monarkin eftersom kronan ärvs i direkt led nedåt från den nuvarande monarken. Hon skrev flera gånger om vämjelsen hon kände inför äktenskap och att hon hellre abdikerade. Vilket hon också blev tvungen att göra då hon konverterade till katolicismen.

Den andra av svenska monarker som aldrig gifte sig. Var kung över Sverige mellan 1697 och 1718. Vid frågor om hans äktenskap svarade han att han inte hade tid för kvinnor utan istället var ”gift med hären” då krigen tog för mycket tid. Detta kan ifrågasättas då kungen hade alla möjligheter att gifta sig eller åtminstone ha älskarinnor i fält, något som de flesta generaler och fältherrar brukade ha.

Julius Caesar var romersk konsul i flera omgångar och slutligen diktator över Romarriket mellan 49 f.kr och 44 f.kr. Rykten om Julius Caesars sexualitet bottnar i ett uppdrag han skickades på till en hellenistisk (grekisk) provins. Uppdraget gick ut på att se till att fursten skulle fullgöra sina åtaganden som lydfurste till Romarriket genom att bidra med fartyg och soldater. Julius Caesar blev, enligt vissa hemma i Rom, kvar i provinsen väl länge och rykten börjades att sprida angående vad han hade för sig. Enligt rykten hade han förförts av lyxen och blivit kungens älskare. Romarna och grekerna hade väldigt olika syn på homosexualitet då den grekiska kulturen hade öppna inslag av homosexualitet, vilket inte delades av den romerska.

Jean Baptiste Bernadotte, även känd som Karl XIV Johan, var kung över Sverige och Norge mellan 1818 och 1844 och även ätten Bernadottes grundare. Levde stora delar av sitt liv i fält men saknade älskarinnor. Gifte sig med en kvinna vid 35 års ålder, vilket var sent på den tiden. Äktenskapet var både politiskt och karriärsmässigt fördelaktigt då gemålet var släkt med Napoleon. De fick ett barn tillsammans men levde efter det isär. Bernadotte bodde senare i Stockholm där han hade en nära relation med greven Magnus Brahe. Han var vid hans sida då Bernadotte gick bort och dog själv några månader senare, enligt dåtida uppgifter, av sorg. Magnus Brahe var ogift vid sin bortgång.