Lär känna QRAB

– Queerrörelsens arkiv och bibliotek

Olov utanför Riksarkivet (som tidigare hette Landsarkivet). Foto: Josefin Linderås

Läst alla våra reportage och sugen på mer? Då är ett hett tips Queerrörelsens arkiv och bibliotek (QRAB). En ideell förening som sedan 2017 samlat in material om queerpersoner. Nu finns materialet hos Riksarkivet i Göteborg och kan beställas till deras läsesal. Spektrum mötte Olov Kriström, arkivarie för och grundare av QRAB, och ställde några frågor om deras verksamhet. 

Hur kom det sig att ert material fick husera just hos Riksarkivet? 

När vi bildade föreningen så fick vi snabbt in väldigt mycket material, men hade ingenstans att göra av det. Så vi skrev till olika bibliotek, museer och arkiv i Göteborg och berättade att vi hade startat en förening, hade massa intressant material och undrade om det fanns plats i deras lokaler. Riksarkivet nappade, tyckte att det lät som en väldigt bra idé och vi kom fram till att de skulle kunna upplåta plats. Vilket är super – jag trodde nästan inte att det var sant att man kunde få en så bra deal. Vi får hyllutrymme i deras magasin och kan förvara saker på ett väldigt bra och tryggt sätt och vi har också en kontorsplats. Så de är supergenerösa och det känns jättebra.   

 

I förgrunden en skylt med QRABs logga. Bakom det hylla med arkivlådor.
QRABs magasin hos Riksarkivet på Arkivgatan.
Foto: QRAB.

Angående ert material – tar ni främst emot donationer eller jobbar ni mer uppsökande? Tar ni emot allt ni får ni?

Så fort vi startade så hörde vi av oss till regionala föreningar i Göteborgstrakten och berättade att vi fanns och gärna tog emot ifall de hade material. Men främst har ryktet spridit sig och folk hör av sig själva och vill lämna saker. 

Och principen, åtminstone hittills, är att vi har tagit emot i stort sett allting som folk vill lämna. Vi har sagt nej till några stora skulpturer, tyvärr, för att det inte finns plats. Men det kan vara vilken sorts material som helst. Den betydelse som läggs i att det ska vara någon sorts queermaterial får folk som lämnar bestämma. Vi gör inte någon bedömning att “det här är inte lesbisk nog” eller “det här är inte intressant”.

Andra queera arkiv, som Skeivt Arkiv i Norge, tar emot material som påverkat queerrörelsen på olika sätt, även homofobiska- och transfobiska grejer. Gör ni också det eller kontrollerar ni att det inte har den tonen?

Nej, vi tänker, som sagt, att det folk vill lämna tar vi emot. Och vi anser inte att allt ska vara uppbyggligt eller att det bara ska vara goda föredömen i materialet, utan det finns också en väldigt viktig historia i förtrycket som är viktigt att bevara. Så vi tar emot allt, både det som folk tycker är positivt och det som folk tycker är förfärligt. 

Om man blir nyfiken och vill ta del av ert material, hur går man lättast till väga?

Eftersom vi fick plats hos Riksarkivet, som har stängda magasin, kan man kan inte gå och rota i saker själv, utan man måste beställa fram saker. Så man skickar ett mejl till arkiv@qrab.org och säger “det här som jag såg i katalogen är jag nyfiken på, kan jag få titta på det?”. Eftersom det är ideellt engagemang kan det ta ett litet tag innan vi får fram det till läsesalen, men vi plockar fram det och sen får man sitta i Riksarkivets läsesal och kika på sakerna.  

Allt finns dock inte förtecknat i katalogen, för vi hinner inte katalogisera allt, så man kan också skriva till exempel “Jag är intresserad av lesbiska klubbar på 80-talet, har ni något om det?” och då får jag söka i min egen hjärnkatalog och se om jag kommer på något som inte finns i katalogen, men finns i hyllorna. 

Katalogen finns på er hemsida. Hur söker man lättast i den?

Ja, i dagsläget kan man söka på författare eller upphovsperson, på titel och på ämnesord. Och jag har försökt att få många olika ingångar. Att man kan få slumpmässiga förslag, att det finns en lång lista med ämnesord, så man kan klicka på ett ämnesord och se så här vad finns det om det här. 

Som avslutning – om man blickar framåt, vad har ni för visioner? Hur vill ni utvecklas? 

Ja, om man ska vara riktigt visionär så vore det jättefint att ha någon sorts eget rum. En lokal som är mer anpassad för att det ska vara tillgängligt på ett mer lågtröskel-sätt. Där folk kan upptäcka materialet på mer egna villkor. Men lite mer realiserbart så tänker vi mycket på katalogtillgänglighet. Att vi ska arbeta på att få katalogen sökbar även i traditionella kanaler, så att folk kan upptäcka materialet som finns hos QRAB, utan att söka specifikt hos QRAB.

Josefin Linderås