Vem står på barrikaderna?
”Det är lätt att tåga med 50 000 andra för rättigheter som redan finns. Men vilka är då de, i samhällets ögon sinnessjuka tolv, som kämpar för problem som andra förbiser?”
Genom historien ser vi ett tydligt mönster av att samhällsförändring ofta börjar på individnivå. Oavsett om det är en grupp individer som samlas kring ett gemensamt problem eller om en insikt sprids från person till person, som en löpeld, så är det där det börjar. Hos den enskilda individen. Det börjar med att någon inser att något är fel.
Jag kan vara öppet homosexuell idag och riskerar varken mitt liv, mitt jobb eller mitt umgänge. Min historia har precis som de flesta andras inte varit och är inte heller idag utan svårigheter, men faktum kvarstår: någon annan har betalat ett pris för min frihet. De personerna är många; jag står på en rad mäktiga axlar.
Kanske mest imponerad är jag över tolv individer som för 50 år sedan kom samman och riskerade allt vad rykte och anseende heter.
I maj 1971 såg Sverige sin första demonstration för homo- och bisexuellas rättigheter. Influerade av gay-rörelsen i USA samlades tolv personer på Drottninggatan i Örebro. Tolv individer som i samhällets ögon var sinnessjuka för att de var attraherade och kära i folk av sitt eget kön. År 2019 var det 50 000 som tågade runt i Stockholm för samma rättigheter, och ännu fler än så var åskådare.
Det är delvis tack vare den lilla gruppen 1971 som jag idag får vara kär i någon av mitt eget kön utan att lida för det. Tack vare de som stått på barrikaderna och kämpat för en plats i ett samhälle som inte ens ville ha dem.
Det finns fortfarande mycket att kämpa för när de kommer till HBTQ+-rättigheter. Några exempel är sexualundervisning och adoption, men internationellt kan det handla om samma rättigheter som vi i Sverige haft i årtionden.
Den frågan vi behöver ställa oss nu är vem som står på barrikaderna idag? Ordet barrikad betyder ju faktiskt tillfällig avspärrning. Allting talar för att resterande hinder för HBTQ+-personer kommer att raseras, men inte utan medveten kraftansträngning. Vilka kommer då framtidens historiker peka ut som vinnare när de ser tillbaka på oss? Det är lätt att tåga med 50 000 andra för rättigheter som redan finns. Men vilka är då de, i samhällets ögon sinnessjuka tolv, som kämpar för problem som andra förbiser? Är det du och jag? Det avgör du.